fridayintulpanland.blogg.se

Ikväll är min sista kväll här i tulpanlandet. Det känns jättekonstigt. Jag är så sjukt glad över att jag äntligen ska komma hem, men detta känns verkligen inte som en "sista" och det är bara jättekonstigt att tänka tanken att jag ska lämna detta land, denna by, detta hus, och denna familj efter sex hela månader. Efter att ha sett dem bokstavligen VARJE DAG (förutom en lördag när de var i Tyskland och en lördag när jag var i Amsterdam, annars har jag sett dem antingen på kvällen eller morgonen, eller iaf hört dem röra sig i huset (om jag har stuckit väldigt tidigt på morgonen eller om jag är seg och alla är borta när jag kommer ner, typ)), efter att ha suttit i detta vardagsrum med Hazel, eller i min säng, eller ute på gräsmattan, eller i soffan. Kan ni förstå hur konstigt det känns? Jag önskar man kunde leva två liv samtidigt, jag skulle gärna vara kvar här men jag vill hem. Frank och Nicole sa dessutom en massa fina saker om mig och tackade mig för att jag har varit här och hjälpt dem och allt sådant, och då förstår man ju verkligen hur mycket de uppskattar en. Luca har varit en total skitstövel de senaste veckorna, så för hans skull är jag bara glad att jag åker, men resterande ungar är väldigt trevliga och ju mer vi har lärt känna varandra desto mindre tycker jag illa om Frank. Det har varit läääänge sen han lyckades få sina ungar att gråta nu, men även han har erkänt att de senaste månaderna har varit ovanligt stökiga och komplicerade här, så jag tror inte riktigt detta är "normen", utan snarare beror på skolstress, jobbstress, osv. Allt har blivit så mycket härligare sedan våren/sommaren kom också. Alla (med undantag av Luca) är mycket gladare, F&N är hemma mer, man kan sitta ute, solen skiner. 

 

Fram till idag har jag längtat hem så jäkla mycket (iaf de senaste 15 dagarna, ca när nedräkningssnapparna började) men nu är det så pass nära och jag känner av hur mycket jag kommer sakna allt här. Jag är typ inte ens taggad på att komma hem, fast jag är så sjukt taggad. Jag vet inte hur jag ska förklara det ens. Livet är bara komplicerat på dessa sätt ibland. Jag har saknat er så jäkla mycket att jag inte ens vet vad jag ska ta mig till ibland, men det har varit väldigt skönt att ha "lite" alone time, "lite" ta-det-lugnt-och-skita-i-allt tid, "lite" lära-mig-leva-utan-föräldrar tid typ. När man har allt omkring sig fattar man inte hur beroende man är av det, och även om jag säkert kommer falla in i många gamla mönster igen när jag kommer hem så kommer så mycket vara annorlunda också. 

 

Det luktar cigarrök utifrån för F och hans vän(?) sitter ute och röker, medan ca 3 dörrar tillbaksidan är öppna. Gross.

 

Jaja, nu ska jag fortsätta se Shameless, fortsätta städa/packa. Eller göra del 1 av det där, och sedan fortsätta del 2&3 när jag orkar gå till övervåningen. Detta är den sista kvällen, sista lediga tiden jag tror jag har, därmed även sista blogginlägget. Friday kommer snart inte längre befinna sig i Tulpanlandet, så Friday slutar nu med denna bloggrej. Friday gillar att prata om sig själv i tredje person. 

 

Kus en knuffel!