fridayintulpanland.blogg.se

Ikväll är min sista kväll här i tulpanlandet. Det känns jättekonstigt. Jag är så sjukt glad över att jag äntligen ska komma hem, men detta känns verkligen inte som en "sista" och det är bara jättekonstigt att tänka tanken att jag ska lämna detta land, denna by, detta hus, och denna familj efter sex hela månader. Efter att ha sett dem bokstavligen VARJE DAG (förutom en lördag när de var i Tyskland och en lördag när jag var i Amsterdam, annars har jag sett dem antingen på kvällen eller morgonen, eller iaf hört dem röra sig i huset (om jag har stuckit väldigt tidigt på morgonen eller om jag är seg och alla är borta när jag kommer ner, typ)), efter att ha suttit i detta vardagsrum med Hazel, eller i min säng, eller ute på gräsmattan, eller i soffan. Kan ni förstå hur konstigt det känns? Jag önskar man kunde leva två liv samtidigt, jag skulle gärna vara kvar här men jag vill hem. Frank och Nicole sa dessutom en massa fina saker om mig och tackade mig för att jag har varit här och hjälpt dem och allt sådant, och då förstår man ju verkligen hur mycket de uppskattar en. Luca har varit en total skitstövel de senaste veckorna, så för hans skull är jag bara glad att jag åker, men resterande ungar är väldigt trevliga och ju mer vi har lärt känna varandra desto mindre tycker jag illa om Frank. Det har varit läääänge sen han lyckades få sina ungar att gråta nu, men även han har erkänt att de senaste månaderna har varit ovanligt stökiga och komplicerade här, så jag tror inte riktigt detta är "normen", utan snarare beror på skolstress, jobbstress, osv. Allt har blivit så mycket härligare sedan våren/sommaren kom också. Alla (med undantag av Luca) är mycket gladare, F&N är hemma mer, man kan sitta ute, solen skiner. 

 

Fram till idag har jag längtat hem så jäkla mycket (iaf de senaste 15 dagarna, ca när nedräkningssnapparna började) men nu är det så pass nära och jag känner av hur mycket jag kommer sakna allt här. Jag är typ inte ens taggad på att komma hem, fast jag är så sjukt taggad. Jag vet inte hur jag ska förklara det ens. Livet är bara komplicerat på dessa sätt ibland. Jag har saknat er så jäkla mycket att jag inte ens vet vad jag ska ta mig till ibland, men det har varit väldigt skönt att ha "lite" alone time, "lite" ta-det-lugnt-och-skita-i-allt tid, "lite" lära-mig-leva-utan-föräldrar tid typ. När man har allt omkring sig fattar man inte hur beroende man är av det, och även om jag säkert kommer falla in i många gamla mönster igen när jag kommer hem så kommer så mycket vara annorlunda också. 

 

Det luktar cigarrök utifrån för F och hans vän(?) sitter ute och röker, medan ca 3 dörrar tillbaksidan är öppna. Gross.

 

Jaja, nu ska jag fortsätta se Shameless, fortsätta städa/packa. Eller göra del 1 av det där, och sedan fortsätta del 2&3 när jag orkar gå till övervåningen. Detta är den sista kvällen, sista lediga tiden jag tror jag har, därmed även sista blogginlägget. Friday kommer snart inte längre befinna sig i Tulpanlandet, så Friday slutar nu med denna bloggrej. Friday gillar att prata om sig själv i tredje person. 

 

Kus en knuffel! 

Iaf C borde även läsa An Abundance of Katherines av John Green. Jag vet att du inte var största Looking For Alaska-fanet, och ärligt talat har jag bara kommit till kapitel 5 än så länge och huvudkaraktären är mest bara deprimerad och hjärtekrossad, men han är definitivt our kind of boy (tänkt typ Sheldon Cooper!). Jag har dessutom lärt mig en tysk insult: sitzpinkler. Svenskan är dessutom på topp. 

Tiden går så lååååångsamt! 

 

Jag har egentligen inget att berätta för er för dagen har varit väldigt lugn och iofs gjorde jag väldigt god mat, men det är typ allt kul som har hänt. 

 

Dock har jag läst mycket på slutet, jag läste ut A Clash Of Kings i lördagskväll (den tog ca en månad, så fastän den var sjukt bra så är jag glad att den äntligen tog slut och det lär ta ett par månader innan jag ger mig in på 3e boken .....) och samma kväll började jag på nästa bok (om vampyrer och häxor, det är en del av en serie som jag har läst sen jag var ca 13 och den är inte riktigt dålig nog för att jag ska orka sluta läsa, om det makes any sense. Serien har sina moments liksom, och jag har varit med karaktärerna i 7 år så jag tycker rätt mycket om dem även om det börjar bli lite uttjatat och cliche). Den läste jag ut under söndagen, och på söndagskvällen började jag en tredje bok (Two Boys Kissing av David Levithan (eller nåt sånt), jag läste ut den idag. Den handlar om en massa killar som är gay, två av dem försöker slå rekord i längsta recorded kyss (fastän de inte är tillsammans längre), två är tillsammans men börjar vara lite uttråkade, två har precis träffats och börjar lära känna varandra, och en är alldeles alldeles ensam, och så får man följa dem under en helg. Det var en av de bättre böcker jag läst på senaste tiden och jag rekomenderar er alla att läsa den ("berättarjaget" eller vad man säger var dessutom liksom alla homosexuella män som redan hade dött av en eller annan anledning (för det mest AIDS) vilket var både orginellt och intressant och gjorde allt betydligt mer känslofyllt. Jag tycker verkligen ni ska läsa den!!)). När jag sedan somnade på söndagskvällen drömde jag om en väldigt uppenbart gay man, klädd i rustning och allt sådant, som befann sig i GoT-världen och skulle döda vampyrer. Det var NÄSTAN lika bra som drömmen jag hade då Barack Obama köpte choklad åt mig, and that's saying something. 

 

Nu var min egentligen helt värdelösa historia berättad, och igen: läs Two Boys Kissing. Och när vi ändå pratar om den författaren: läs även Will Grayson, Will Grayson (den har han och John Green skrivit tillsammans) för även den är en väldigt bra bok (och även den innehåller homosexuella killar, ifall det är en dragkraft på er .... ingen av böckerna är dock sexuella på något sätt kanske även ska tilläggas, de är bara väldigt bra! Man blir liksom glad i själen av dem, fast även väldigt upprörd och ledsen och allt sånt. De är som bra böcker ska vara alltså!). 

 

Om åtta dagar landar jag i Svea, och sedan kan vi träffas hur mycket vi vill igen! Jag saknar er så det gör ont!

 

(På radion sa de just "Relax, Enjoy .... Smoooth Classics". Urk.)

 

Kus en knuffels allemal! 

Ni kan inte förstå hur mycket jag saknar er just nu och bara längtar längtar längtar till att komma hem!!! Det går liksom inte att beskriva ens, det blir bara mer och mer för varje dag! Nu är det bara 9 dagar tills jag kommer hem, tills fötterna äntligen får landa på Svensk mark efter nästan 6 månader. Jag gör typ inget annat på dagarna än väntar, längtar, saknar. Varför går tiden så lååångsamt?!?

 

De senaste veckorna har varit rätt lugna, jag känner liksom att jag är klart. Även om det finns vissa saker jag fortfarande skulle vilja göra känner jag att pengarna och tiden inte riktigt räcker till, och det är ändå bara sånt där som inte är så viktigt, som jag inte bryr mig om riktigt men som det hade varit kul om jag hade hunnit med ändå. Söndagscaféstunderna är nog vad jag kommer sakna mest, igår satt jag i 6 timmar tror jag, drack 5 lattar, läste 270 sidor. Mellan ca halv 3 och halv 6 var det live musik (uppdelat i tre delar, så det var pauser därimellan också). Det var en tjej som sjöng och en kille som spelade gitarr, och de var rätt duktiga men hon hade inte riktigt någon känsla när hon sjöng, det var för det mesta bara tråkigt ... Dock sjöng han The Boxer vilket var fint, och sedan Awake My Soul vilket gjorde mig typ kär i honom för det var nästan lika bra som the real deal. Dock var de jättedåliga på stämmor, vilket var synd .... 

 

I lördags gick jag till Tyskland, vilket bara mest är en kul sak att kunna säga. Och jag känner lite att eftersom det är så nära dit är det ju onödigt om man inte spenderar iaf liiiite tid där, även om det sammanlagt blev bara ca 3 timmar .... Jag kände mig lite som en luffare när jag gick där, med Annafrisyr (från Frozen alltså) och ryggsäcken. Jag blev erbjuden rökbara hemmarullade saker på vägen hem av två pojkar (jag säger pojkar för de var typ 15-16 år gamla) vilket känns som om kanske nej? Dessutom blev jag erbjuden skjuts av nån gubbe som såg lagom läskig ur och där kände jag också som om kanske nej? Jag har nu skavsår/blåsor på typ hela fötterna, men det var värt det för jag gick till Tyskland liksom. 

 

Om två dagar kommer det bara vara en vecka kvar, sen kommer jag kunna säga att "om en vecka är jag i sverige" och det kommer vara underbart! 

 

Kus en knuffels på er! Ses snart.